Detta skrev jag igår.

För er som är extra extra känsliga sätter jag en TW våldtäkt, misshandel. Bara för att vara på den säkra sidan. Kram.

 

En gång i tiden var det lättare att vara kvinna, att ha en vagina. Eller var det verkligen så? Om vi går tillbaka nästan exakt 100 år i tiden till 1919, eller mer exakt den 24 maj 1919 då de i Sverige beslöt om att införa kvinnlig rösträtt. Varför tog det så lång tid när vissa män i landet redan fick rösta flera hundra år tidiagre? Varför dög inte kvinnan?

 

Kvinnan var i underläge. Min farmor jobbade inte, vad jag vet, om inte under de senaste åren då barnen växt upp. Kvinnans plikt var i köket och i hemmet under en lång tid. Kvinnan är än idag i underläge, så som alla som inte är heterosexuella män födda med kuk. Kinnor blir nedtryckta av andra män, och andra kvinnor. För det är så kvinnosynen är. Kvinnan är underlägsen, precis som alla andra. Utom de heterosexuella cis-männen.

 

Vissa pratar om att inte alla män våldtar, inte alla män är elaka, osv osv. Men, ett stort men. Det går inte att på något sätt se om det är en snäll man. En man som aldrig skulle kunna göra något dumt. För vem som helst är kapabel till att våldta, att misshandla, osv. Det finns inget facit i svart och vitt. Den som våldtar kan vara din närmsta killkompis, din pappa eller en främling på krogen. 

 

Men anledningen till att jag tar upp detta är från början för det Zara Larsson sa om att hon var rädd för män i grupp. För de är kapabla till så mycket. Vem har inte hört om gruppvåldtäckterna som skett i Sverige, vem har inte hört om att de använder våldtäckt som vapen i krig? Vem går egentligen säker?

 

I förrgår gick jag förbi två män som satt på en bänk, och drack. Klockan var ett. Jag vet att folk kan göra mycket dumt på fyllan, så jag försökte skynda förbi, men jag var ute och gick med två hundar, och var tvungen att stanna och växla några ord för att den ena hunden ville hälsa. De var inte trevliga mot mig, plus att de hade druckit en del och glodde efter mig när jag gick vidare. Det var läskigt.

 

Idag när jag var ute med de två hundarna igen gick jag förbi en man. En helt vanlig man. Jag var helt lugn, det var ju bara en man och jag hade stannat tidigare och pratat med en annan man som kände igen hundarna jag gick med, supertrevlig. Men den mannen som gick förbi vände efter ett tag då jag stannade på en gräsmatta för att hundarna skulle uträtta sina behov, synd bara att det skulle ta så lång tid. Han satt sig på en bänk i närheten. Sen började jag gå åt motsatt håll, från bänken. För hundarna skötte inte sitt. När han ser att jag går börjar han gå efter mig. Jag svänger av och planen är att gå över en bro och sen genom ett spår i skogen. Det ångrar jag snabbt då jag ser att mannen står på bron och låtsas sola ansiktet. Jag går upp på cykelbanan i närheten istället och vänder tillbaka. Aldrig i livet att går förbi mannen som visat sig följa efter mig. Mannen går upp på bilvägen. Efter det ser jag inte honom mer, jag tror att han tröttnade eller märkte att jag visste vad han höll på med.

 

Så snälla snälla snälla låt oss vara. Förfölj oss inte, även om ni bara vill prata och vara trevliga. Vi är rädda för er. För alla män kan våldta. Det är fakta, inte fördomar. Vi går inte med nycklarna mellan fingrarna för att det är kul, vi springer inte bland massa människor när vi ska motionera för att vi vill att alla ska se oss, vi stannar inte kvar i destruktiva förhållanden för att vi älskar vår partner, vi vågar inte lämna förhållandet, vi vågar inte. För alla män kan våldta.